Januari var, liksom de flesta andra månaderna i år, en mycket stressig period för mig. När jag tittar på den tidens bilder så kan jag se den känslan. Jag tycker egentligen att en bilds läsare är den som ska få bestämma hur den uppfattar bilden, och vad den ger för känslor, så om du inte håller med om mina beskrivningar och istället ser något annat så vill jag att du vet att andra tolkningar är strängt uppmuntrade.

Som så många gånger tidigare sagt har jag fortsatt med mitt 365-projekt om att ta en bild om dagen, även om jag inte har varit så duktig på att lägga upp bilderna i takt med att jag tar dem. Nu är bilderna från januari, fem månader senare, uppe här.

Jag har även tidigare skrivit om hur jag är intresserad av kureringsarbete, och hur jag borde gå igenom mitt flöde av bilder och försöka plocka ut några först till synes orelaterade bilder och försöka göra en kortare sammanhängande bildserie av dem.

När jag lägger upp en månads bilder i en klump såhär, känns det ju som ett gott tillfälle att göra just det, och passa på och skriva något om hur den månaden känns, nu några månader efter att bilderna togs.

Många av bilderna är från kollektivtrafiken, på väg till och från jobbet. Just dessa är alla ganska lika. Mycket mörka, och det enda undantaget är även den, trots att den är tagen mitt på dagen, utomhus, inte direkt full av solsken. Bilderna känns trånga och ger mig alla en känsla av att bli förhindrad.

Jag tror inte många bilder jag tagit här alls har varit av någon direkt lust att fota, utan snarare något jag har tvingat mig till.

När jag är lite mindre stressad och känner lite mer lust drivs jag ofta till någon absurd humor. Vare sig jag är stressad eller inte tänker mycket på att försöka hitta en balans i bilder, där exempelvis ett ljust eller mörkt parti i en bild vägs upp i ton eller form i motsatt del av bilden. Detta är ofta mycket lättare sagt än gjort.

Samtidigt tänker på att det är lättare att försöka ha så formmässigt simpla bilder som möjligt, som raka pelare och platta väggar -- men bilderna hade inte varit desamma utan de texturer och detaljer som finns i de till synes tomma ytorna.

De estetiska valen vill jag dock bara ska vara ett stöd för något annat. Något konceptuellt, eller kanske dokumentärt, men dagar jag är mindre motiverad att göra något "smart" så får något enkelt räcka. Vilket jag också tror är nödvändigt att ha i en bildserie som en ska orka titta igenom. Någon sorts paus.

Jag försöker alltid vara uppmärksam efter bilder.

Den här månadens bilder känns bättre att se tillbaka över idag än vad det gjorde när jag tog bilderna.