Som en del av min utbildning har jag den senaste månaden spenderat ganska mycket tid med att måla med akryl. Den här morgonen har jag gett mig själv uppgiften att ta en närmare titt på vad jag gjort de senaste två veckorna (vår fördjupningsperiod), och skriva ihop mina tankar runt upplevelsen. Dels vill jag skriva om vad jag faktiskt konkret gjort (objektiva beskrivningar), och efter detta vill jag skriva mer om mina tolkningar och vad jag vill för framtiden.

Just nu sitter jag hemma vid min stationära dator, medan målningarna sitter uppnålade på en vägg i skolan, där de hamnade allt eftersom bilderna blev klara.

Innan jag börjar beskriva bilderna så vill jag nämna en annan sak. Jag har inte målat alls innan jag började på den här skolan i höstas. Jag har knappt tecknat heller, för den delen. Jag har typ inte skapat alls med händerna. Det jag har gjort har jag gjort med kamera och bildredigering i dator, så det är mycket här som är nytt för mig.

För att vara extra tydlig så är inte det något jag säger för att på något sätt nervärdera mig själv eller vad jag skapat, utan bara för att jag själv finner det lättare att läsa vad andra har att dela med sig av när jag förstår var de kommer ifrån själva. Inte heller menar jag motsatsen -- vem som helst kan lära sig att måla. Det svåraste är att hitta motivation och tid, något den här utbildningen hjälpt mig mycket med.

Men åter till nutiden; För en månad sedan målade hela klassen med akryl i några dagar, och vi gick igenom några grundläggande övningar (repetition från kort akrylblock i höstas där vi började blanda färger och pratade om kulör och valör), och även gick igenom några nya övningar för att göra oss mer bekanta och bekväma med materialet.

Vi blandade egen svart genom att blanda röd (kadmium, en mörkare röd), blå (ultramarin), och gul (kadmiumgul) i olika proportioner. Att det gick att blanda svart såhär var en nyhet för mig i höstas. Mitt närmaste barndomsminne var att det alltid blev brunt när en blandade alla färger.

När vi fått en svart vi var nöjd med så blandade vi ut den, gradvis, med vit färg, och skulle på samma papper försöka ha så många valörer som möjligt mellan den mörkaste svart och den ljusaste vita.

Det är med detta i bakhuvudet, plus en tidigare krokiövning vi gjort, jag gick in i nästa block med valfritt material. Jag valde att fortsätta med akryl, och jag har haft 6 skoldagar av mycket målande.

De första bilderna jag gjorde var de sex gula figurerna på röd bakgrund. Jag hörde om en uppvärmningsövning som gick ut på att ta ett stort papper, måla en bakgrund på den (här rollade jag bara rött över hela), sedan dela upp denna i ett antal lika stora delar, och sist tejpa ihop den på undersidan. Själva målandet går till så att en målar lite på alla (här sex) motiv samtidigt, och hoppar mellan dem efter bara några drag.

Förutom att det gör att alla de bilderna hänger ihop då exakt samma valörer och kulörer har använts på alla samtidigt (istället för att försöka återskapa en tidigare bild med nya blandningar) så gör det även att jag inte fastnar i en detalj i ett av motiven, utan om jag i den ena kanske får en käklinje som jag inte var ute efter så har jag fem till käklinjer som blir något annat. Det är ett för mig avslappnat och skönt sätt att experimentera.

Det sista jag gjorde på de rödgula var att tillsätta (olika) utspädd vit och svart för att öka kontrasterna, men när jag gjorde det så kände jag att de färger jag ganska noga valt ut liksom förlorade sin karaktär, då trots att kontrasten kanske ökade så försvann de färgerna helt. Det kanske är lite svårt att hänga med i vad jag menar, men för att undvika det här helt så tänkte jag testa en annan metod, att istället bara fokusera på en gråskala först och färglägga i slutet. Istället för att färglägga och sedan tillsätta kontraster.

Därför är (typ) alla andra motiv i gråskala (eller exempelvis i en skala av rött), förutom bakgrunderna. Jag började att göra helt svartvita motiv, och det kändes så tillfredsställande att jag inte kunde sluta, utan fortsatte med det istället för att faktiskt testa färglägga dem.

Jag tror en stor del till att jag fann det fascinerande är just för hur vad jag är vid att tänka som jag lärt mig genom fotografi. Antingen är det helt svartvitt eller så är det helt i färg. Ett motiv kan ofta vara mer färgmättat än bakgrund, men mer sällan tvärt om. Om en enstaka sak i bilden är färglagd känns detta ofta plojigt.

Det som hända här med bilderna känns, åtminstone idag, som något annat.

Den sista bilden jag gjorde är det större mörka porträttet med svart bakgrund. Jag har riktigt svårt att förstå ljus och form (speciellt i något så komplicerat som ett ansikte), men försökte slappna av och bara köra på intuition och inte tänka för mycket. Jag är väldigt nöjd med hur det blev, även om jag gav upp på att försöka skapa 7 tydliga valörer mellan svart och vitt, som jag sett andra på internet använda som utgångspunkt i sitt målande. Istället blev allt lite skjutet åt det mörkare hållet, men så fick det bli.

Jag är mycket nöjd med många av målningarna. Jag är också mycket nöjd med hur avslappnat tillvägagångssättet har varit. Ingen av sakerna ovan har jag målat med en tydlig bild om vad de ska bli, utan jag har låtit penseln styra och de gånger jag fått en blick av något som skulle kunna bli så har jag följt de idéerna.

Jag känner att jag lärt mig mycket om hur akryl uppför sig, och det blir lättare och lättare att blanda färger varje gång. Jag kommer att fortsätta måla, och kommer att fortsätta försöka sporra mig själv att måla nya saker, och att försöka göra mer realistiska målningar, även om det i slutändan kanske inte är det sätt jag skulle kalla mitt sätt att uttrycka mig i akryl.