Klockan är 08:19, svensk tid, när jag börjar skriva det här. Vi sitter på flyget nu, och det är god stämning. Ingen av oss har sovit speciellt mycket i natt. Jag tror inte Dara sov alls. Själv fick jag kanske som mest två drömlösa timmar. Men det känns inte som att det är något som direkt påverkar vårt humör. Jessika och Dara sitter och samtalar entusiastiskt om något intill mig, hängandes över gången i det här något mindre flygplanet.

Jag har precis läst en artikel i New York Times som Jessika hittade härom dagen. En lång text om den psykiska hälsan hos kurder och irakier, främst efter ISIS aktivitet de senaste 10-15 åren, och om hur det inte finns någon direkt psykisk vård i området.

Många har därför de senaste få åren börjat utbildas till psykologer i ett försök att möta behovet av att bearbeta de tragedier och trauman som ISIS orsakat. Den hjärtskärande artikeln finns att läsa här, för den som är nyfiken.


Jag har packat en del saker jag ska försöka använda så mycket som möjligt, för att kunna berätta mer om vår resa. Jag har min kamera med mig, som det senaste året legat ganska oanvänd. Jag har med mig en videokamera vi lånat från skolan (med mycket uppskattad bildstabilisering), och en diktafon. Jag har även med mig min bärbara dator för att kunna skriva under resan. Egentligen tror jag att jag först tog med den bara för att kunna tömma minneskort och kanske ladda upp några få bilder under resan, men när jag låg och skrev igår insåg jag att jag tror att jag hellre skriver om den här resan direkt på datorn istället för att skriva journal för hand. Det är mycket lättare att skriva på datorn under turbulenta flygturer, åtminstone.

I Österrike regnar det.


Vi har suttit och planerat vår konsthistoregenemgång. Det kommer bli fett bra. Jag ska försöka lägga upp det bildspelet med tillhörande information här sen.


Vi landade i solnedgångens stund. Solen gick ner fort.


Vi har ätit god middag och massa lokala goda vindruvor, dadlar, aprikoser och annat mumsigt.

Vi har packat om grejerna redo för att ta med oss till skolan imorgon.

Planen för imorgon är bara att spana in skolan, dumpa material, kolla in lokalerna och hälsa på folk. Tydligen har vi blivit ordentligt upphajpade där, och många har väntat veckor på att vi ska komma - lärare som elever. Jag vet inte hur jag ska bemöta det på ett känslomässigt plan, men helt klart känns det kul att vi blir så öppet välkomnade. Jag hoppas det blir lika bra som de deltagare vi ska ha hoppas.

Den första riktiga praktikdagen är på onsdag.

Och med det säger jag tack och godnatt för idag.