Inlägg taggade “Äventyr”

  • Andra lektionen

    Jag skrev tidigare om hur vår första dag med eleverna såg ut, men har ännu inte skrivit om vad vi gjorde deras andra och tredje dag. Idag är en av de sista dagarna på resan, och alla våra direkta praktikdagar är över. Det enda vi har kvar att göra på skolan är att vara med på utställningen som eleverna har på måndag. Detta skrivs alltså typ en vecka efter att vi faktiskt hållit i en av de här dagarna.

    En påminnelse: Vi har tre klasser. Typ tolv deltagare i vardera klass. Vi har haft dem i ett roterande schema där vi träffat klass B första dagen, klass Z andra dagen och klass A tredje dagen, och sen upprepat detta tills vi träffat alla tre gånger. De tre klasserna har fått göra samma saker, med bara mindre förändringar till följd av oförutsedda hinder eller att vi har velat testa andra sätt som kanske når de mål vi har på bättre, eller bara annorlunda, sätt.

    Läs vidare...
  • Rwanduz via Shaqlawa

    En resa nordöst mot Rwanduz via Shaqlawa, genom checkpoints, dalar och över berg. Vi snirklade oss upp och körde om - och blev omkörda - på sätt som aldrig händer i Sverige. På ett avslappnat och säkert sätt, som det görs här, men som nog gör de flesta svenskar nervösa. Hänsyn och kommunikation är något som finns i trafiken här som jag inte känner igen hemifrån. På samma sätt är all militär med sina AK47:or (eller vad det nu är för gevär) mest ler och vinkar - om de väljer att ta oss åt sidan är det mest för att de är uttråkade och nyfikna på vad vi är för typer, vi vitingar. Det är så jag tolkar vad som händer iaf.

    Vi lämnade Hawlêr klockan 9 på morgonen och kom hem efter att solen gått ner. Vi har stannat på massvis av ställen, beundrat landskapen, ätit vildvuxna, valnötter och plockat granatäpplen och bär som ser ut som björnbär. Det var mycket gott.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Selfies och tala inför grupp

    Jag är så trött. Jag har varit med i så många selfies idag. Det har varit kul, och det är alltid kul att se när folk fascineras över nya grejer de kan göra, vilket idag var screentryck med en löst sammansatt grupp av diverse elever och lärare.

    Men åh så trött jag blir i hela kroppen och huvudet när det händer så mycket samtidigt, det är hög ljudnivå, och det är så mycket folk runtom. Inte att jag inte gillar det eller nåt, jag ställer gladerligen upp, men ändå är det något som tar så mycket energi ifrån mig. Jag känner att det är viktigt att veta sådana saker om sig själv. Vad som tar, och vad som ger, energi.

    I kontrast till det så fick jag även, plötsligt och oplanerat, under tio minuter halvt hålla i en lektion i engelska. Egentligen kom jag bara för att hämta/informera vår kompis och lärare Idrees om att den ovan nämnda workshopen för screentryck snart skulle börja, men då det var mitt i en lektion så bjöds jag in för att medverka.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Bergen

    Igår åkte vi äntligen till bergen. Först var min inställning att vi typ bara är här för praktiken, och om jag missar att se någonting som jag “borde se” när jag är här så gör inte det så mycket.

    Men nu vet jag vad jag hade missat.

    Bergen är otroligt viktiga här. Och otroligt vackra.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Andra veckan

    Har det redan gått en vecka till? Jag behövde bara vila några dagar, och tiden flyger. Det är fantastiskt kul och givande att vara här. Många elever säger vid skoldagens slut att de önskar att vi stannade, och delar av mig vill verkligen stanna också.

    Vi har åkt till Fästningen med stort F. The Citadel. Den älsta platsen på jorden som varit kontinuerligt befolkad. 3000+ år, om jag minns rätt. Jag finner inte orden för att beskriva hur det känns. Jag kan inte förstå hur länge 3000 år är. Jag kan inte förstå hur mycket som måste ha hänt här. Hur mycket saker som förändrats och hur mycket som är detsamma.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Skoldag 3 och 4 och lite kväll

    Wow. Var ska jag börja. Två så fantastiska dagar och så mycket har hänt.

    Jag börjar med igår, antar jag, och tar det i ordningen saker dök upp. Men jag har så mycket jag vill skriva om. Jag hoppas jag hinner få ner allt här och att jag inte glömmer för mycket.

    Vi hade vår första dag i praktiken igår. Planen var att vara på skolan klockan 08 och förbereda allt, men tyvärr gick inte det. Amir, som jobbar på skolan och ställer upp på många saker - bland annat att skjutsa oss de flesta dagarna - kunde inte komma tidigt nog för det. Men när vi satt och planerade (eller snarare dubbelkollade planeringen och gick igenom saker) så sa Dara att det fick vara okej och “we can’t control time” (vi pratar så många språk här). Typ slutdiskuterat alltså, men på ett bra sätt.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 2; Forts

    Vi köpte internet! En liten wifi-accesspunkt med ett SIM-kort i som delar ut wifi. Väldigt fiffigt. Nu kommer jag och Jessika veta direkt när vi kommer för långt bort ifrån Dara - så fort våra mobiler känner sig isolerade.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 2; En titt på skolan

    Vi försov oss. Eller ja, jag och Dara gjorde det. Jessika vaknade klockan 05, men typ antog att planerna hade ändrats. Vilket nog är så jag också hade tänkt, Dara brukar ju ha sån koll på läget, men tydligen har hans mobil inte ställt om sig till lokal tid av någon anledning, och larmet gick alldeles för sent.

    Men det är okej, den där dagen. Hade det varit en annan dag hade det inte känts lika bra, men i morse behövde vi (tydligen) sova. Amir, en av alla våra kontakter på skolan, skulle hämta upp oss och allt material klockan 08, men trots att vi inte var redo då så kom i alla fall all färg, papper, penslar och prylar med.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 1; På resande fot

    Klockan är 08:19, svensk tid, när jag börjar skriva det här. Vi sitter på flyget nu, och det är god stämning. Ingen av oss har sovit speciellt mycket i natt. Jag tror inte Dara sov alls. Själv fick jag kanske som mest två drömlösa timmar. Men det känns inte som att det är något som direkt påverkar vårt humör. Jessika och Dara sitter och samtalar entusiastiskt om något intill mig, hängandes över gången i det här något mindre flygplanet.

    Jag har precis läst en artikel i New York Times som Jessika hittade härom dagen. En lång text om den psykiska hälsan hos kurder och irakier, främst efter ISIS aktivitet de senaste 10-15 åren, och om hur det inte finns någon direkt psykisk vård i området.

    Många har därför de senaste få åren börjat utbildas till psykologer i ett försök att möta behovet av att bearbeta de tragedier och trauman som ISIS orsakat. Den hjärtskärande artikeln finns att läsa här, för den som är nyfiken.

    Läs vidare...
  • På väg bort

    Klockan är 23. Typ.

    Jag kan inte sova.

    Om några få timmar så kommer taxin, och det är dags för mig och min klasskamrat Jessika att bära ner våra väskor och hoppa in i bilen där Dara vid den tiden väntar. Vid den här tiden imorgon, däremot, har vi landat någonstans jag inte hade föreställt mig att jag någonsin skulle sätta en fot.

    Läs vidare...
  • Flugan

    Jag använder inte kameran så mycket just nu. Jag känner mig ganska oinspirerad, och har lite svårt att slappna av. Så nu försöker jag tänka på vad som motiverar mig, och var jag känner mig trygg med kameran, i ett försök att hitta min drivkraft.

    Bday

    Just nu tänker jag på att fota i en grupp där jag hör hemma. Där jag är en av alla andra idioter. Där garden är nere, kraven låga, och stödet högt.

    Bday

    Inget av det betyder ju att resultatet, om vi pratar om bilderna, har en låg ribba att nå över. Tvärt om ser jag det som en miljö med plats att frodas.

    Bday

    Och det är där jag tänker på rollen som flugan på väggen. När jag i några intensiva dagar är den där typen med kameran, som när jag sänker den från ansiktet är en av alla andra – vilket låter mig ta bilder jag inte annars kan ta. Det är en plats jag trivs på.

    Jag känner att det är så mycket lättare att fota människor när de ser mig som en av dem. Lättare för mig, vilket i sin tur gör dem mer bekväma och öppna.

    Bday

    Jag vet dock att det finns de personer som kan ta dessa bilder trots att de inte är en del av gruppen som fotas. Logiskt vet jag att det är sant, men känslomässigt är jag inte lika övertygad. Här är det bluffsyndromet som spökar, och det är något jag sakta kämpar med att komma över.

    Självklart vill jag inte ta dessa bilder över vilka grupper som helst, men när ett tillfälle dyker upp vill jag vara redo. Som det är nu försöker jag inte ens, trots att jag vill. Det håller mig tillbaka.

    Bday

    Jag kan den här fucking skiten – jag ska bara övertala min hjärna om det också – så jag kan le lika brett som Milf Hunter från Milano.

    Läs vidare...