Inlägg taggade “Linux”

  • Världen i 3D: Min första munk

    För två månader sedan började jag experimentera med ett program som heter Godot, ett program för att göra spel. Jag började göra grejer i 2D, jag har lärt mig mycket, men det har inte blivit något speciellt spelbart än. Mitt intresse till en början har främst varit att experimentera och lära mig verktyget.

    Dock, som med allt annat, så stöter en ofta på hinder som sänker motivationen, och då kan det vara bra att ta en paus och göra något annat.

    … och så snubblade jag över lite information om Blender, ett program jag länge vetat om men inte riktigt använt. Det är först gjort för att göra 3D-modeller, men har över 10+ år utvecklats till att även kunna göra/klippa filmer, och i den senaste versionen har ett gammalt verktyg som heter Grease pencil fått en stor uppdatering som gör att det är lätt att rita egna klassiska 2D-teckningar (i stil med gamla animationer i tecknad film, eller japansk anime) och få detta att röra sig i en tredimensionell miljö.

    Det där stycket kanske är lite svårt att hänga med i, så istället visar jag med ett lätt exempel jag slängde ihop när jag satt och lekte med verktyget härom dagen.

    2020-06-07-anim2.gif

    Den är inte perfekt (det rycker lite när animationen börjar om), men det var kul att göra. Bakgrunden är inte heller helt vit. Det här är ett experiment och kul, jag är inte ute efter att göra något perfekt, då skulle jag nog aldrig få något klart och kunna gå vidare. Såhär såg det ut i verktyget:

    2020-06-07-anim2-screenshot.png

    Det som gör att bilden rör sig är att kamerans rörelse är animerad över två sekunder. Den svävar genom 3D-scenen från utgångsläget (i bild) till precis efter den passerat den första “scenen”.

    Någon dag efter detta så hittade jag tutorials på YouTube om hur en kan göra en munk i 3D i Blender. Så… så här långt har jag kommit hittills:

    2020-06-07-donut01.png

    Det är fett kul.

    Här är en vy från verktyget när jag jobbar med den:

    2020-06-07-donut01-screenshot.png

    Dessa videos finns här, för den som är intresserad:

    Också värt att nämna är att Blender är öppen källkod, och gratis. Om du diggar det programmet och har några kronor över, fundera på att skänka dem några kronor på blender.org. Det har jag tänkt göra.

    Lite inspirerande filmer som gjorts med hjälp av Blender:

    … och slutligen, en kort varning. Blender är inte alltid helt lätt att hitta i. Det är otroligt flexibelt, men det tar tid att lära sig hur en gör saker. Som tur är finns det hur mycket bra tutorials på internet som helst. Att jobba i 3D kräver också att en lär sig väldigt mycket terminologi, men på det sättet skiljer det sig inte riktigt från vilket annat material eller verktyg som helst.

    Jag är otroligt nyfiken på vad mina vänner Agne (instagram) och Hanna (hannoia.se) skulle kunna göra med hjälp av det här eller liknande program.

    Läs vidare...
  • Um

    BP059683.jpg

    Okej, det är fredag igen, och det betyder att det är dags att berätta hur jag mår och hur det går igen, men jag har ingenting att skriva, känns det som igen.

    Jag är inne på tredje veckan av ledighet, och den senaste veckan har varit galet varm. Vad är det, 60 skogsbränder runt om i landet? Här är det 30 grader varmt både inomhus och utomhus, och när jag inte direkt har saker jag måste/vill göra om dagarna så brukar jag vara segstartad nog som det är. Idag, i jakt på frukost, slog jag upp kylskåpsdörren lite slarvigt och träffade mig själv mitt på nosen. Snyggt är ordet.

    Jag sitter just nu på balkongen, klockan är snart tio på kvällen, och jag gör mig en till kopp kaffe för att jag inte vill sova. Några skator skuttar fram och tillbaka på taket mitt emot och leker med något snöre. Några grannar jag inte kan se spelar mysig reggae på svenska som når mig genom ett öppet fönster, eller via en balkongdörr på vid gavel. Grannarna ovanför mig vattnar växterna, och överflödigt vatten droppar sakta ner på mitt balkongräcke. Det låter som att någon ber om uppmärksamhet innan de ska hålla ett tal. Det är inget som berör mig.

    Min vita t-shirt har gråa färgfläckar från det första lagret färg jag lagt på väggen i den inbyggda garderoben jag snyggar upp, den jag skrev om för en vecka sedan. Det börjar bli fint. Jag insåg inte det här förrän jag började måla, men färgen jag valt skulle nog kunna heta gråkortsgrå. Det känns passande, även om det inte kommer få bo så mycket fotosaker i det utrymmet sen.

    Jag har även fått igång min nya dator, det var strul med amdgpu-drivrutinerna, men jag fick till det till slut, med Linux 4.18.0-rc4 och firmware direkt från någon av AMDs utvecklare. 4GB dedikerat grafikminne har jag nu. Det är helt bizzart. Jag har kört med Intels integrerade de senaste… 7 åren minst? Jag har kunnat spela diverse spel dock, typ Factorio och This War of Mine, men inte utan att den dator jag hade satte fläktarna på max. Den här är knäpptyst, och nu har jag grafiken på max istället för de lägsta inställningarna. Nu har jag har sluppit att sitta med hörlurar. Så idag har jag suttit i några timmar och spelat det senare nämnda spelet. Det är fett bra och fett deppigt.

    Klockan slår tio. Jag tar en klunk kaffe.

    Jag är på bok fyra av The Expanse-serien, och därmed ikapp och förbi TV-serien. Nu börjar det lite mer spännande. Jag vet inte vad jag tycker om serien än. Uppenbarligen tillräckligt för att läsa 2000+ sidor på två veckor, men… vi får se.

    Nu kliar det i fingrarna igen, och jag måste återgå till spelet. Imorgon eller på söndag kommer jag vara klar med garderoben. Det känns fint. Det känns bra.

    Tills vidare, internet.

    Läs vidare...
  • Folkis

    2018-05-30

    Jag vaknade, har gjort kaffe, och känner ett behov av att skriva. Det här är något som först egentligen var tänkt för dagboken, men idag kände jag inte för att skriva för hand. Vet att det är ovanligt att jag skriver sånt här på datorn.

    Jag kunde ta den bärbara från skrivbordet och sätta mig på balkongen, och mot mina förväntningar kunna börja skriva utan att känna att datorn är för mycket “jobb”.

    Datorn, framför vilken jag spenderat (typ) hela mitt arbetsliv, och det mesta av mitt privata. Gymnasiet gjorde aldrig datorn för betingad med tråkiga saker, för jag var så långt före (eller ja, åtminstone någon helt annanstans) med egna grejer, mot vad som hände i klassrummet. Detta på IT-Gymnasiet. Allt jag gjorde (vid datorn) då var alltid mer för min egen skull, för min egen nyfikenhet, än för någon annan. Alltså inte att jag gjorde allt skolarbetet med glädje och bravur, utan snarare alla icke-skolrelaterade grejer jag gjorde.

    Vad jag gjorde vid datorn var så mycket mer intressant än det skolan erbjöd. Jag satt med Gentoo och Slackware, FVWM, xmonad, PHP, MySQL och bash. Om inte de sakerna säger dig något gör det inget. Det var även då, under skolgången, jag lärde mig Svorak, en svensk variant av tangentbordsuppsättning som är minst sagt ganska olik QWERTY. För att vara tydlig betyder det att alla tecken på tangentbordet är omkastade, av ergonomiskäl. Jag använder den än idag. Jag känner inte många andra som gör det. Nördfaktorn är hög.

    Det blev här viktigt för mig att göra saker perfekta. Perfekta enligt min uppfattning av perfekt alltså, och om jag misslyckades med det mådde jag dåligt.

    Jag vet inte hur länge jag haft någon sorts perfektionism och kontrollbehov. Det är svårt att se mig själv utifrån, speciellt bakåt i tiden. Dessa egenskaper är jag inte det minsta stolt över. Inte idag. Kanske kan jag se dem i mer positivt ljus någon gång i framtiden.

    Efter gymnasiet gick jag två år på en skitskola som heter Nackademin, och sen har jag jobbat, för det mesta som IT-konsult.

    Jag skriver en hel del om skolan här av en anledning: Jag fick nyligen besked att jag blivit antagen till den utbildningen jag sökt. Om några månader, i slutet av augusti, ska jag börja i skolan igen. En tvåårig pedagogutbildning i ämnet Levande verkstad. En undebar sorts konstflum som jag är säker på kommer vända ut-och-in på… så sjukt mycket. Nu, efter 10 år i arbetslivet, känner jag mig mogen att gå i skolan igen. Eventuellt mogen för skola för första gången.

    Med konstflum menar jag idéer som kan kräva ett ganska öppet sinne för att ta emot och acceptera. En skola som motsätter sig kritik och betygskalor, men som starkt värderar personlig utveckling. Inga “likes” och poäng, men mycket uppmuntran, på något annat sätt. Jag kommer nog kunna beskriva detta närmare efter att jag faktiskt börjat utbildningen. Men om något så känns det grymt konceptuellt, och är det något jag är svag för så är det det konceptuella.

    Vi kommer jobba med att teckna, att måla, med lera, och allt möjligt. Allt det är helt nytt för mig. Och drama, men exakt vad det innebär vet jag inte. Jag har länge drömt om drama och teater, men inte vågat leva ut något. Jag har fotat i typ 10 år men aldrig skapat med händerna. Åter igen inte för att jag inte velat, utan för att jag inte vågat, och inte haft en plats och stöd att göra det.

    Typ allt arbete kommer även ske i grupp, vilket är helt nytt för mig. Jag har så länge jobbat ensam. Både med foto, som ofta är en ensamsport, men även i jobbet.

    Jag tror de här två åren kommer släppa många hämningar, och jag är övertygad om att det kommer vara med mig livet ut. Jag tror också det här är en plats där jag kommer kunna arbeta bort, eller lära mig att bättre hantera, egenskaper som kontrollbehovet och perfektionismen jag nämnde tidigare.

    Att förväntningarna är höga är jag först att medge, men de är inte ogrundade. Och om jag inte finner det jag söker där så är det ett steg i rätt riktning.

    Jag ser så mycket fram emot hösten.

    Läs vidare...