Inlägg taggade “Skapande”

  • SpökTech GrabBuddy

    Tidigare i december: Som del av en skoluppgift blev vi uppdelade i grupper om fyra, och varje grupp fick dra två lotter. En lott med temat, och en lott med videoformat.

    Det här var en del av det större blocket vi hade just då, om visuell retorik. Vi fick också en kort introduktion till filmning och redigering.

    De lotter vi drog sa att vi skulle göra en reklam, och att det skulle ha med spöken att göra. Så vi slängde ihop den här. Det råkade bara bli att det var på engelska.

    Den enda övriga regeln var att det behövde vara under 3 minuter långt.

    Tack Agne, Alex and Kim.

    PS. För de nyfikna så kan jag berätta att de andra videoformaten var nyheter, samhällsinformation och propaganda.

    Läs vidare...
  • Visuell retorik och insändare

    En del av oss i klassen läser Bildpedagogik A på distans mot Högskolan i Gävle. Som en del av detta hade, fredagen för en och en halv vecka sedan, en presentation och genomgång av visuell retorik.

    För att knyta ihop den dagen - och för att få göra något praktiskt efter en förmiddag av att mest sitta snällt och lyssna - så fick vi en uppgift. Vi som hade möjlighet att vara med delades upp i tre grupper, och blev tilldelade en reklambild. Vi skulle tolka den här bilden, och skriva en saklig insändare.

    Läs vidare...
  • Andra lektionen

    Jag skrev tidigare om hur vår första dag med eleverna såg ut, men har ännu inte skrivit om vad vi gjorde deras andra och tredje dag. Idag är en av de sista dagarna på resan, och alla våra direkta praktikdagar är över. Det enda vi har kvar att göra på skolan är att vara med på utställningen som eleverna har på måndag. Detta skrivs alltså typ en vecka efter att vi faktiskt hållit i en av de här dagarna.

    En påminnelse: Vi har tre klasser. Typ tolv deltagare i vardera klass. Vi har haft dem i ett roterande schema där vi träffat klass B första dagen, klass Z andra dagen och klass A tredje dagen, och sen upprepat detta tills vi träffat alla tre gånger. De tre klasserna har fått göra samma saker, med bara mindre förändringar till följd av oförutsedda hinder eller att vi har velat testa andra sätt som kanske når de mål vi har på bättre, eller bara annorlunda, sätt.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Skoldag 3 och 4 och lite kväll

    Wow. Var ska jag börja. Två så fantastiska dagar och så mycket har hänt.

    Jag börjar med igår, antar jag, och tar det i ordningen saker dök upp. Men jag har så mycket jag vill skriva om. Jag hoppas jag hinner få ner allt här och att jag inte glömmer för mycket.

    Vi hade vår första dag i praktiken igår. Planen var att vara på skolan klockan 08 och förbereda allt, men tyvärr gick inte det. Amir, som jobbar på skolan och ställer upp på många saker - bland annat att skjutsa oss de flesta dagarna - kunde inte komma tidigt nog för det. Men när vi satt och planerade (eller snarare dubbelkollade planeringen och gick igenom saker) så sa Dara att det fick vara okej och “we can’t control time” (vi pratar så många språk här). Typ slutdiskuterat alltså, men på ett bra sätt.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 2; Forts

    Vi köpte internet! En liten wifi-accesspunkt med ett SIM-kort i som delar ut wifi. Väldigt fiffigt. Nu kommer jag och Jessika veta direkt när vi kommer för långt bort ifrån Dara - så fort våra mobiler känner sig isolerade.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 2; En titt på skolan

    Vi försov oss. Eller ja, jag och Dara gjorde det. Jessika vaknade klockan 05, men typ antog att planerna hade ändrats. Vilket nog är så jag också hade tänkt, Dara brukar ju ha sån koll på läget, men tydligen har hans mobil inte ställt om sig till lokal tid av någon anledning, och larmet gick alldeles för sent.

    Men det är okej, den där dagen. Hade det varit en annan dag hade det inte känts lika bra, men i morse behövde vi (tydligen) sova. Amir, en av alla våra kontakter på skolan, skulle hämta upp oss och allt material klockan 08, men trots att vi inte var redo då så kom i alla fall all färg, papper, penslar och prylar med.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 1; På resande fot

    Klockan är 08:19, svensk tid, när jag börjar skriva det här. Vi sitter på flyget nu, och det är god stämning. Ingen av oss har sovit speciellt mycket i natt. Jag tror inte Dara sov alls. Själv fick jag kanske som mest två drömlösa timmar. Men det känns inte som att det är något som direkt påverkar vårt humör. Jessika och Dara sitter och samtalar entusiastiskt om något intill mig, hängandes över gången i det här något mindre flygplanet.

    Jag har precis läst en artikel i New York Times som Jessika hittade härom dagen. En lång text om den psykiska hälsan hos kurder och irakier, främst efter ISIS aktivitet de senaste 10-15 åren, och om hur det inte finns någon direkt psykisk vård i området.

    Många har därför de senaste få åren börjat utbildas till psykologer i ett försök att möta behovet av att bearbeta de tragedier och trauman som ISIS orsakat. Den hjärtskärande artikeln finns att läsa här, för den som är nyfiken.

    Läs vidare...
  • På väg bort

    Klockan är 23. Typ.

    Jag kan inte sova.

    Om några få timmar så kommer taxin, och det är dags för mig och min klasskamrat Jessika att bära ner våra väskor och hoppa in i bilen där Dara vid den tiden väntar. Vid den här tiden imorgon, däremot, har vi landat någonstans jag inte hade föreställt mig att jag någonsin skulle sätta en fot.

    Läs vidare...
  • En studie i akryl

    2019.05.11-BPF45628.JPG

    Som en del av min utbildning har jag den senaste månaden spenderat ganska mycket tid med att måla med akryl. Den här morgonen har jag gett mig själv uppgiften att ta en närmare titt på vad jag gjort de senaste två veckorna (vår fördjupningsperiod), och skriva ihop mina tankar runt upplevelsen. Dels vill jag skriva om vad jag faktiskt konkret gjort (objektiva beskrivningar), och efter detta vill jag skriva mer om mina tolkningar och vad jag vill för framtiden.

    Just nu sitter jag hemma vid min stationära dator, medan målningarna sitter uppnålade på en vägg i skolan, där de hamnade allt eftersom bilderna blev klara.

    Innan jag börjar beskriva bilderna så vill jag nämna en annan sak. Jag har inte målat alls innan jag började på den här skolan i höstas. Jag har knappt tecknat heller, för den delen. Jag har typ inte skapat alls med händerna. Det jag har gjort har jag gjort med kamera och bildredigering i dator, så det är mycket här som är nytt för mig.

    Seriös konstnär

    För att vara extra tydlig så är inte det något jag säger för att på något sätt nervärdera mig själv eller vad jag skapat, utan bara för att jag själv finner det lättare att läsa vad andra har att dela med sig av när jag förstår var de kommer ifrån själva. Inte heller menar jag motsatsen – vem som helst kan lära sig att måla. Det svåraste är att hitta motivation och tid, något den här utbildningen hjälpt mig mycket med.

    Men åter till nutiden; För en månad sedan målade hela klassen med akryl i några dagar, och vi gick igenom några grundläggande övningar (repetition från kort akrylblock i höstas där vi började blanda färger och pratade om kulör och valör), och även gick igenom några nya övningar för att göra oss mer bekanta och bekväma med materialet.

    2019.05.11-BPF45635.JPG

    Vi blandade egen svart genom att blanda röd (kadmium, en mörkare röd), blå (ultramarin), och gul (kadmiumgul) i olika proportioner. Att det gick att blanda svart såhär var en nyhet för mig i höstas. Mitt närmaste barndomsminne var att det alltid blev brunt när en blandade alla färger.

    När vi fått en svart vi var nöjd med så blandade vi ut den, gradvis, med vit färg, och skulle på samma papper försöka ha så många valörer som möjligt mellan den mörkaste svart och den ljusaste vita.

    Det är med detta i bakhuvudet, plus en tidigare krokiövning vi gjort, jag gick in i nästa block med valfritt material. Jag valde att fortsätta med akryl, och jag har haft 6 skoldagar av mycket målande.

    De första bilderna jag gjorde var de sex gula figurerna på röd bakgrund. Jag hörde om en uppvärmningsövning som gick ut på att ta ett stort papper, måla en bakgrund på den (här rollade jag bara rött över hela), sedan dela upp denna i ett antal lika stora delar, och sist tejpa ihop den på undersidan. Själva målandet går till så att en målar lite på alla (här sex) motiv samtidigt, och hoppar mellan dem efter bara några drag.

    Förutom att det gör att alla de bilderna hänger ihop då exakt samma valörer och kulörer har använts på alla samtidigt (istället för att försöka återskapa en tidigare bild med nya blandningar) så gör det även att jag inte fastnar i en detalj i ett av motiven, utan om jag i den ena kanske får en käklinje som jag inte var ute efter så har jag fem till käklinjer som blir något annat. Det är ett för mig avslappnat och skönt sätt att experimentera.

    Det sista jag gjorde på de rödgula var att tillsätta (olika) utspädd vit och svart för att öka kontrasterna, men när jag gjorde det så kände jag att de färger jag ganska noga valt ut liksom förlorade sin karaktär, då trots att kontrasten kanske ökade så försvann de färgerna helt. Det kanske är lite svårt att hänga med i vad jag menar, men för att undvika det här helt så tänkte jag testa en annan metod, att istället bara fokusera på en gråskala först och färglägga i slutet. Istället för att färglägga och sedan tillsätta kontraster.

    /photos/2019.05.11-BPF45629.JPG

    Därför är (typ) alla andra motiv i gråskala (eller exempelvis i en skala av rött), förutom bakgrunderna. Jag började att göra helt svartvita motiv, och det kändes så tillfredsställande att jag inte kunde sluta, utan fortsatte med det istället för att faktiskt testa färglägga dem.

    Jag tror en stor del till att jag fann det fascinerande är just för hur vad jag är vid att tänka som jag lärt mig genom fotografi. Antingen är det helt svartvitt eller så är det helt i färg. Ett motiv kan ofta vara mer färgmättat än bakgrund, men mer sällan tvärt om. Om en enstaka sak i bilden är färglagd känns detta ofta plojigt.

    Det som hända här med bilderna känns, åtminstone idag, som något annat.

    /photos/2019.05.11-BPF45645.JPG

    Den sista bilden jag gjorde är det större mörka porträttet med svart bakgrund. Jag har riktigt svårt att förstå ljus och form (speciellt i något så komplicerat som ett ansikte), men försökte slappna av och bara köra på intuition och inte tänka för mycket. Jag är väldigt nöjd med hur det blev, även om jag gav upp på att försöka skapa 7 tydliga valörer mellan svart och vitt, som jag sett andra på internet använda som utgångspunkt i sitt målande. Istället blev allt lite skjutet åt det mörkare hållet, men så fick det bli.

    Jag är mycket nöjd med många av målningarna. Jag är också mycket nöjd med hur avslappnat tillvägagångssättet har varit. Ingen av sakerna ovan har jag målat med en tydlig bild om vad de ska bli, utan jag har låtit penseln styra och de gånger jag fått en blick av något som skulle kunna bli så har jag följt de idéerna.

    Jag känner att jag lärt mig mycket om hur akryl uppför sig, och det blir lättare och lättare att blanda färger varje gång. Jag kommer att fortsätta måla, och kommer att fortsätta försöka sporra mig själv att måla nya saker, och att försöka göra mer realistiska målningar, även om det i slutändan kanske inte är det sätt jag skulle kalla mitt sätt att uttrycka mig i akryl.

    Läs vidare...
  • Läsa, bygga

    BP059145-expanse.jpg

    Jag vill att den här bloggen handlar om skapande, och den skapandeprocess jag vill prata om är min egen. Jag vill att det ska vara en sorts dagbok. Men det är svårt när jag känner att jag inte skapar så mycket, åtminstone inte bildmässigt.

    Den här veckan har jag ängnat väldigt mycket tid till att läsa; jag är tusen sidor in i en rymdopera och har – och det här är lika roligt som dumt – blivit torr om tumfingertopparna och flagnar av allt bläddrande mellan sidorna. Jag har läst ganska mycket över lag det senaste året, men för det mesta på en ebokläsare. Jag har blivit ovan vid att bläddra så mycket i torrt papper. Ett dumt slags ilandsproblem jag inte tidigare kunnat föreställa mig. Fantastiskt.

    En annan sak från veckan: Jag ett ryck och började med en sak jag velat göra i månader, om inte längre. Jag har en inbyggd garderob i lägenheten som jag inte kunnat utnyttja så väl. Den har bara haft två små hyllor och en galgstolpe. På golvet har jag mest ställt in saker på måfå. Jag har bott i den här lägenheten i tre år nu, och det är inte som att jag har för mycket förvaring för alla mina småprylar och spridda intressen.

    Jag har alltid varit rädd för att göra saker jag aldrig gjort förut, eller saker jag inte vet hur jag gör. Jag vet inte hur en river väggmonterade hyllor. Jag vet inte hur en spacklar och målar och framför allt sätter upp (eller i detta fall till och med bygger) nya hyllor, och får dem på plats.

    Och det är precis det jag börjat göra. Jag har en skiss på nya hyllan (så enkelt gjord som möjligt), jag har sågat upp delar till den. Jag har varit orolig över hur mycket varje hyllplan får belastas utan att hyllan rasar, men har tänkt fuck it, och att jag förmodligen oroar mig i onödan. Jag har rivit ner de gamla hyllorna, och bara tänkt ett steg i taget. Sak samma hur fula märken det blir i väggen av de gamla spikarna som går ur – det är ett framtida bekymmer. Det löser sig.

    Jag har hela tiden försökt anamma Pippi Langstrumps “Det har jag aldrig gjort förut, det kan jag säkert”.

    Jag har köpt putsbruk, och täckt i de värsta hålen. Jag har spacklat och gjort det jämnare. Och det har gått helt okej. Ingen har dött. Inga väggar har rasat. Inga grannar har kommit förbi och varit arga för att jag väsnats. Ärligt talat har de säkert inte märkt något alls.

    Jag har inte fotat något av det, och jag vet inte om jag kommer göra det heller. Att ta bilder är fotande, och det där byggprojektet har inget med fotande att göra. Det är vad jag tänker just nu iaf, och jag vill inte att de sakerna beblandas just nu.

    På tisdag fortsätter projektet, efter den här långhelgen hemma hos Emelie. Jag tror jag bestämt mig för att spackla hela putsväggen för att få en mindre knottrig yta, och sen måla allt mörkgrått.

    Det kommer nog bli fint. Och det känns bra att skapa något med händerna.

    Läs vidare...