Inlägg taggade “Utmaningar”

  • Kurdistan: Andra veckan

    Har det redan gått en vecka till? Jag behövde bara vila några dagar, och tiden flyger. Det är fantastiskt kul och givande att vara här. Många elever säger vid skoldagens slut att de önskar att vi stannade, och delar av mig vill verkligen stanna också.

    Vi har åkt till Fästningen med stort F. The Citadel. Den älsta platsen på jorden som varit kontinuerligt befolkad. 3000+ år, om jag minns rätt. Jag finner inte orden för att beskriva hur det känns. Jag kan inte förstå hur länge 3000 år är. Jag kan inte förstå hur mycket som måste ha hänt här. Hur mycket saker som förändrats och hur mycket som är detsamma.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Skoldag 3 och 4 och lite kväll

    Wow. Var ska jag börja. Två så fantastiska dagar och så mycket har hänt.

    Jag börjar med igår, antar jag, och tar det i ordningen saker dök upp. Men jag har så mycket jag vill skriva om. Jag hoppas jag hinner få ner allt här och att jag inte glömmer för mycket.

    Vi hade vår första dag i praktiken igår. Planen var att vara på skolan klockan 08 och förbereda allt, men tyvärr gick inte det. Amir, som jobbar på skolan och ställer upp på många saker - bland annat att skjutsa oss de flesta dagarna - kunde inte komma tidigt nog för det. Men när vi satt och planerade (eller snarare dubbelkollade planeringen och gick igenom saker) så sa Dara att det fick vara okej och “we can’t control time” (vi pratar så många språk här). Typ slutdiskuterat alltså, men på ett bra sätt.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 2; Forts

    Vi köpte internet! En liten wifi-accesspunkt med ett SIM-kort i som delar ut wifi. Väldigt fiffigt. Nu kommer jag och Jessika veta direkt när vi kommer för långt bort ifrån Dara - så fort våra mobiler känner sig isolerade.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 2; En titt på skolan

    Vi försov oss. Eller ja, jag och Dara gjorde det. Jessika vaknade klockan 05, men typ antog att planerna hade ändrats. Vilket nog är så jag också hade tänkt, Dara brukar ju ha sån koll på läget, men tydligen har hans mobil inte ställt om sig till lokal tid av någon anledning, och larmet gick alldeles för sent.

    Men det är okej, den där dagen. Hade det varit en annan dag hade det inte känts lika bra, men i morse behövde vi (tydligen) sova. Amir, en av alla våra kontakter på skolan, skulle hämta upp oss och allt material klockan 08, men trots att vi inte var redo då så kom i alla fall all färg, papper, penslar och prylar med.

    Läs vidare...
  • Kurdistan: Dag 1; På resande fot

    Klockan är 08:19, svensk tid, när jag börjar skriva det här. Vi sitter på flyget nu, och det är god stämning. Ingen av oss har sovit speciellt mycket i natt. Jag tror inte Dara sov alls. Själv fick jag kanske som mest två drömlösa timmar. Men det känns inte som att det är något som direkt påverkar vårt humör. Jessika och Dara sitter och samtalar entusiastiskt om något intill mig, hängandes över gången i det här något mindre flygplanet.

    Jag har precis läst en artikel i New York Times som Jessika hittade härom dagen. En lång text om den psykiska hälsan hos kurder och irakier, främst efter ISIS aktivitet de senaste 10-15 åren, och om hur det inte finns någon direkt psykisk vård i området.

    Många har därför de senaste få åren börjat utbildas till psykologer i ett försök att möta behovet av att bearbeta de tragedier och trauman som ISIS orsakat. Den hjärtskärande artikeln finns att läsa här, för den som är nyfiken.

    Läs vidare...
  • På väg bort

    Klockan är 23. Typ.

    Jag kan inte sova.

    Om några få timmar så kommer taxin, och det är dags för mig och min klasskamrat Jessika att bära ner våra väskor och hoppa in i bilen där Dara vid den tiden väntar. Vid den här tiden imorgon, däremot, har vi landat någonstans jag inte hade föreställt mig att jag någonsin skulle sätta en fot.

    Läs vidare...
  • En studie i akryl

    2019.05.11-BPF45628.JPG

    Som en del av min utbildning har jag den senaste månaden spenderat ganska mycket tid med att måla med akryl. Den här morgonen har jag gett mig själv uppgiften att ta en närmare titt på vad jag gjort de senaste två veckorna (vår fördjupningsperiod), och skriva ihop mina tankar runt upplevelsen. Dels vill jag skriva om vad jag faktiskt konkret gjort (objektiva beskrivningar), och efter detta vill jag skriva mer om mina tolkningar och vad jag vill för framtiden.

    Just nu sitter jag hemma vid min stationära dator, medan målningarna sitter uppnålade på en vägg i skolan, där de hamnade allt eftersom bilderna blev klara.

    Innan jag börjar beskriva bilderna så vill jag nämna en annan sak. Jag har inte målat alls innan jag började på den här skolan i höstas. Jag har knappt tecknat heller, för den delen. Jag har typ inte skapat alls med händerna. Det jag har gjort har jag gjort med kamera och bildredigering i dator, så det är mycket här som är nytt för mig.

    Seriös konstnär

    För att vara extra tydlig så är inte det något jag säger för att på något sätt nervärdera mig själv eller vad jag skapat, utan bara för att jag själv finner det lättare att läsa vad andra har att dela med sig av när jag förstår var de kommer ifrån själva. Inte heller menar jag motsatsen – vem som helst kan lära sig att måla. Det svåraste är att hitta motivation och tid, något den här utbildningen hjälpt mig mycket med.

    Men åter till nutiden; För en månad sedan målade hela klassen med akryl i några dagar, och vi gick igenom några grundläggande övningar (repetition från kort akrylblock i höstas där vi började blanda färger och pratade om kulör och valör), och även gick igenom några nya övningar för att göra oss mer bekanta och bekväma med materialet.

    2019.05.11-BPF45635.JPG

    Vi blandade egen svart genom att blanda röd (kadmium, en mörkare röd), blå (ultramarin), och gul (kadmiumgul) i olika proportioner. Att det gick att blanda svart såhär var en nyhet för mig i höstas. Mitt närmaste barndomsminne var att det alltid blev brunt när en blandade alla färger.

    När vi fått en svart vi var nöjd med så blandade vi ut den, gradvis, med vit färg, och skulle på samma papper försöka ha så många valörer som möjligt mellan den mörkaste svart och den ljusaste vita.

    Det är med detta i bakhuvudet, plus en tidigare krokiövning vi gjort, jag gick in i nästa block med valfritt material. Jag valde att fortsätta med akryl, och jag har haft 6 skoldagar av mycket målande.

    De första bilderna jag gjorde var de sex gula figurerna på röd bakgrund. Jag hörde om en uppvärmningsövning som gick ut på att ta ett stort papper, måla en bakgrund på den (här rollade jag bara rött över hela), sedan dela upp denna i ett antal lika stora delar, och sist tejpa ihop den på undersidan. Själva målandet går till så att en målar lite på alla (här sex) motiv samtidigt, och hoppar mellan dem efter bara några drag.

    Förutom att det gör att alla de bilderna hänger ihop då exakt samma valörer och kulörer har använts på alla samtidigt (istället för att försöka återskapa en tidigare bild med nya blandningar) så gör det även att jag inte fastnar i en detalj i ett av motiven, utan om jag i den ena kanske får en käklinje som jag inte var ute efter så har jag fem till käklinjer som blir något annat. Det är ett för mig avslappnat och skönt sätt att experimentera.

    Det sista jag gjorde på de rödgula var att tillsätta (olika) utspädd vit och svart för att öka kontrasterna, men när jag gjorde det så kände jag att de färger jag ganska noga valt ut liksom förlorade sin karaktär, då trots att kontrasten kanske ökade så försvann de färgerna helt. Det kanske är lite svårt att hänga med i vad jag menar, men för att undvika det här helt så tänkte jag testa en annan metod, att istället bara fokusera på en gråskala först och färglägga i slutet. Istället för att färglägga och sedan tillsätta kontraster.

    /photos/2019.05.11-BPF45629.JPG

    Därför är (typ) alla andra motiv i gråskala (eller exempelvis i en skala av rött), förutom bakgrunderna. Jag började att göra helt svartvita motiv, och det kändes så tillfredsställande att jag inte kunde sluta, utan fortsatte med det istället för att faktiskt testa färglägga dem.

    Jag tror en stor del till att jag fann det fascinerande är just för hur vad jag är vid att tänka som jag lärt mig genom fotografi. Antingen är det helt svartvitt eller så är det helt i färg. Ett motiv kan ofta vara mer färgmättat än bakgrund, men mer sällan tvärt om. Om en enstaka sak i bilden är färglagd känns detta ofta plojigt.

    Det som hända här med bilderna känns, åtminstone idag, som något annat.

    /photos/2019.05.11-BPF45645.JPG

    Den sista bilden jag gjorde är det större mörka porträttet med svart bakgrund. Jag har riktigt svårt att förstå ljus och form (speciellt i något så komplicerat som ett ansikte), men försökte slappna av och bara köra på intuition och inte tänka för mycket. Jag är väldigt nöjd med hur det blev, även om jag gav upp på att försöka skapa 7 tydliga valörer mellan svart och vitt, som jag sett andra på internet använda som utgångspunkt i sitt målande. Istället blev allt lite skjutet åt det mörkare hållet, men så fick det bli.

    Jag är mycket nöjd med många av målningarna. Jag är också mycket nöjd med hur avslappnat tillvägagångssättet har varit. Ingen av sakerna ovan har jag målat med en tydlig bild om vad de ska bli, utan jag har låtit penseln styra och de gånger jag fått en blick av något som skulle kunna bli så har jag följt de idéerna.

    Jag känner att jag lärt mig mycket om hur akryl uppför sig, och det blir lättare och lättare att blanda färger varje gång. Jag kommer att fortsätta måla, och kommer att fortsätta försöka sporra mig själv att måla nya saker, och att försöka göra mer realistiska målningar, även om det i slutändan kanske inte är det sätt jag skulle kalla mitt sätt att uttrycka mig i akryl.

    Läs vidare...
  • Redo, redoare, redoast

    I över sju månader nu har jag nu tagit en bild om dagen. Jag publicerar inte alla bilder löpande (som de som tittar här märkt), men alla kommer upp till slut. Det enda andra stället jag lägger upp bilderna på är på Instagram (@bjoernfan), men där läggs de upp sporadiskt och lite smått blandat med andra bilder. Bilderna jag lägger upp kan vara 2-3 månader gamla. Hur bilderna läggs upp i sig är väl inget problem, men ur ett engagemangsperspektiv är problemet är att de läggs upp utan kontext.

    Ofta lägger jag upp en bild per dag i någon vecka, sen några dagars paus, och sen börjar jag igen.

    Men för att ta ett steg bakåt, vad menar jag med “problem”?

    Om du vill bli förstådd som skapare (oavsett vad du skapar) och vill ha engagerade följare, så måste du vara både konsekvent och tydlig. Det kan (men måste inte) göras genom att formulera ett budskap som sedan ska sträcka sig mellan flera, exempelvis, bilder. Vad detta budskap är spelar mindre roll. Jag kan nästan gå så långt att säga att budskapet (utifrån ett skapandeperspektiv) inte spelar någon roll alls, bara du - medvetet eller omedvetet - skapat paraplyt och på ett eller annat sätt är tydlig med det under presenterandet. Det viktiga är att personen som tittar upp dig ska ha ett hum om vad den kan förvänta sig.

    Jag har inte lagt någon vidare energi på detta. Jag har satt låga krav på mig själv för att undvika att ta mig an för mycket och snart därefter lägga ner, och istället försöka ta en sak i taget i takt med att jag blir mer redo. Jag är just nu väldigt inkonsekvent med hur och vad jag lägger upp, och jag fullt medveten om det.

    Sen gör jag också allt det här mest för mig själv. Målet är inte att få så många engagerade som möjligt, men jag tror att om jag blir bättre på att formulera mig så att andra förstår (och kanske engagerar sig) så blir jag också själv bättre på att formulera mina egna tankar och idéer för mig själv. Därför kan ett försök att engagera andra även vara ett bra sätt att själv utvecklas.

    Att bli redo handlar om att göra insikter, insikter som antingen kan komma direkt från egen erfarenhet, eller genom att läsa, och på andra sätt, lära sig av andra. Det handlar också om att öva och att faktiskt lägga ner tid och arbete på det du vill bli bättre på. Practice makes perfect. Detta skriver jag för att påminna mig själv.

    En metod att producera en konsekvent (och för att höja ribban: en något intressant) serie verk kan även, utöver ett planerande följt av skapande, även göras tvärt om. Skapa först, och gå senare tillbaka och sätta utvalda delar i ett sammanhang. Agera kurator. Kurera sin egen samling. Presentera bit för bit.

    Detta får bli nästa utmaning jag ger mig själv; att skapa en eller flera kortare internt sammanhängande bildserier utifrån de 180+ bilder jag tagit de senaste 6+ månaderna.

    27-in-5

    Och bara för att avsluta med något helt orelaterat: En bild från gårdagens freshmeat-träning i Roller derby efter jag klarat av en del av minimum skills; 27 varv på 5 minuter.

    Läs vidare...