2018-05-18

Jag började skriva ett ganska negativt inlägg, om hur vare dag inte kan vara en bra fotodag. Jag var inte alls nöjd med bilden ovan. Men nu, när någon dag har gått, och jag kanske är på bättre humör, så känns den inte riktigt lika kass.

Vad jag skrev först var också att det är helt okej att ha dåliga fotodagar, att jag trots brist av egentlig lust skulle kunna gå ut och försöka igen, men jag valde att släppa det. Jag ämna låta en dålig fotodag vara en dålig fotodag.

Den sista biten känns fortfarande som en bra idé, att låta dåliga dagar få vara dåliga. Spara energin till något annat, eller en annan dag. De gånger en har lyxen att göra det valet.

Jag skrev också att jag trots att jag var missnöjd med bilden ovan så var jag mer nöjd med den än den från dagen innan, men även där känns det bättre idag. Jag kan till och med tänka mig att lägga en av den dagens bilder här, något som var otänkbart tidigare (trots att den ändå var tänkt att dyka upp i bildsamlingen så småningom):

2018.05.17-BP056856.jpg

Kanske inte det mest spännande direkt, och inte helt lyckad komposition, men jag känner igen mig själv i den. Jag är nöjd med den under omständligheterna. Jobb, kollektivtrafik och träningspass, och den enda stunden jag lyckades få in lite fotande den dagen var mellan de två senare sakerna. Så därför är jag okej med vad det blev.

Jag har blivit beskriven som en perfektionist, vilket jag inte på något vis menar som en god egenskap. Åtminstone om en, som jag, inte riktigt lärt mig hantera det. Om det finns en sak som skulle göra mitt skapande mer konstruktivt så vore det att sänka mina egna förväntningar och krav på mig själv. Allt måste inte vara felfritt.

Sentimentet och sensmoralen, att inte varje bild måste vara tio av tio, och att acceptera att en helt enkelt inte har tid eller lust varje dag, kommer upprepas ofta. Om inte i bloggen, så i mitt huvud. Jag vet inte hur tydlig jag – för mig själv eller för andra – varit med målet med projektet att ta en bild om dagen. Kanske gör jag om målet här – och att ändra mål under ett projekts gång är helt okej – men nu säger jag att målet är att efter ett år ha utvecklat mitt fotande och mitt bildöga. Att lära mig något. Vilket jag, trots mina tvivel om vissa dagars bilder, ändå måste medge att jag känner att jag gör.

Tanken är att vara riktigt duktig om 10 år. Det är ingen egentlig brådska, och jag kommer inte orka ta mig dit om jag dömmer allt mitt fotande utifrån de bilder jag tagit som jag tycker minst om.

En annan sak jag försöker göra mer av, som jag nämnde i förra inlägget Mitt sommarlov, är att skriva mer, så nu sätter jag som mål att försöka ha ett nytt inlägg uppe här varje fredag. Jag är inte helt säker på vad jag ska skriva om (i vanlig ordning), men jag ska försöka slappna av och bara göra något. För att jag vill, och för att det faktiskt är ganska kul.